Handling

I en melankolisk, tragikomisk och grådaskad värld, någonstans i ett tidlöst, skandinaviskt vardagslandskap, flätas människoöden samman i fragmentariska scener fyllda av misslyckade drömmar, existentialistisk ångest och absurd vardagshumor. Människor stapplar fram genom tillvaron likt sorgsna figurer ur en tavla; en gatuviolinist som drömmer om att bli förstådd, en skuldtyngd företagare på väg mot konkurs, ensamma själar som söker kontakt över generationsgränserna, och ständiga utbrott av grundlös oro över att jorden ska gå under eller att kriget står för dörren.

Med Roy Anderssons karaktäristiska, storslagna tablåer och bleka färgskala blottläggs människans bräcklighet, sårbarhet och desperata behov av kärlek. Det är en ömsint och drömlik skildring av hur svårt det faktiskt är att leva, men där skratta-gråta-melankolin till slut påminner oss om just det vi alla delar: att vi faktiskt är här, mitt i skiten, levande.